Törnrosasömnen
Trött, trött trött, oj va energi operationen tog och då låg jag ändå och sov hela tiden. Fem timmar blankt kom jag in på och en blygsam blödning på två deciliter, bra jobbat av teamet. När allt var klart fick de tyvärr sy om vid en artär som hade blivit skadad, pulsationerna var inte helt bra, skön när man hör att de har varit noga. Fick lugnande på salen inför operationen, sen minns jag inget mer förrän jag var på salen igen, lite blåst på konfekten kan jag känna, hade varit kul och se hur operationssalen i alla fall såg ut, men icke. Pia min fantastiska kollega i tidigare liv sövde mig och det gjorde hon med bravur, helt smärtfri vid uppvaknandet, trodde ett tag att operationen inte blev av, helt otroligt. Idag är det dag fyra efter operationen, känns som jag sovit sen i måndags. Dag fyra blev lite av en inspektionsdag, dags att titta i spegeln hur det ser ut. Magen platt och fin som utlovat, och bröstet, ja kanske liknar mest en fyllig bulle i detta läge, kan behöva lite g-krafter framöver. Bröstet är jättefint!! Nu är det i alla fall gjort och jag är så glad för det och det har gått så bra, över förväntan. Skickar med en bild på lite blod, får bli en beskrivning på genomgången operation.
Ritad och klar
Nu installerad på salen, duschad och klar för natten. Har bekantat mej med min rumskamrat och vi kommer absolut att trivas ihop, vi har ju mycket gemensamt, Känns pirrig och faktiskt lite spännande på samma gång, stor dag imorgon. Har sagt adjö till min vän, protesen, som har lurat så många, nu har den jobbat klart. Tack för lång och trogen tjänst.
Information, information, information
Skakande kropp och nerverna på utsidan drog Milla och jag till Ackis. Vi möttes av ett team av sköterskor, läkare och sjukgymnast och alla var de fantastiska, lugna sakliga och informativa.
Milla och jag blev matade med information från 13 -16 och det kändes så bra när vi åkte hem.
Operationen är ett mästerverk om dom får till det. Avsatt tid 300 minuter typ 5 timmar.
Dom kommer snitta över magen nästan från höft till höft, lossa skinnet, ta fettet, dra ner magskinnet och göra en ny nave. Fixar ni "höra" mer:)?
Skär upp vi bröstet, flyttar transplantatet snabbt från magen till bröstet och syr fast artären från transplantatet med en artär vid armhålan. När de syr ihop artären syr de samtidigt fast en elektrod som skall kopplas till en doppler. Dopplern skall slå larm om det blir en blodpropp vid "skarven" då för man sota. Så formar dom transplantatet till ett fint bröst och syr igen.
Slutklämmen blir borttagandet av port a cathen ( dosan jag fick sytostatikan i), ska bli skönt att bli av med den.
Så nu vet ni hur min måndag ser ut:) Lovar, jag skickar inga bilder.
Lätt att vara kaxig
Det är lätt att vara kaxig när många dagar är kvar inför dagen D. Nu dags för fas 2 alltså en rekonstruktion av nytt bröst. I morgon skall jag skrivas in inför operation den 20 oktober alltså på måndag!! Läskigt!
På frågan om jag vill ha någon med så har svaret blivit "nej då, jag ska bara träffa operatören, narkosläkaren och en sjuksköterska, fixar själv", kaxigt:/
I dag ångrade jag mej, känns tungt att åka själv i morgon till Akis, där första utmaningen är att hitta en P-plats. Tänkte att om jag har 11/2 timme på mej att hitta en P-plats så ska jag inte behöva känna mej stressad. Det är viktigt att man inte känner sig stressad, det vet jag.
När nöden är som störst är hjälpen nära.
Berättade för Milla om mina farhågor och att kaxiga Fia har dragit så här i elfte timmen.
Så ringer Milla upp igen och berättar att hon styrt om sin dag i morgon och kan följa med och det är då i denna stund som allt brister och jag förstår vad jag utsätter min hjärna för när jag tror att jag kan vara kaxig och klara allt själv.
TACK Milla!
