Halvvägs
Nu har vi kommit halvvägs in i programmet sa Hellenius i fredags på Let´s dance och det kunde jag bara hålla med om. I fredags fick jag min tredje av de sex cytostatikabehandlingarna jag ska ha, halvvägs. Helt otroligt va fort det går och så bra det gått hittills.
Jag och Åsa firade på medicinmottagningen i Enköping, behövde inte åka till Uppsala denna gång.
Korgen var packad tidigt på morgonen, gott bröd, kaffe, ost, salami och en flaska alkoholfri Chapel Hill, vad kan man mer önska en dag som denna. Bifogar lite bilder på vår fest.
En hälsning till alla bloggläsare.
En varm hälsning till alla er som följer min blogg, jag blir så genuint glad när jag träffar er i vlmlet och får en uppkattande kommentar, kan jag dessutom ge något i gengälld i mina rader så är min glädje stor, vilket jag faktiskt redan uppfattat att jag gjort med tanke på den feed back jag fått.
Det finns en översikt på min "skrivsida" där jag kan se att det är mellan 25 - 30 personer per dag som läser bloggen, jag tycker det är jättehäftigt. (Jag kan inte se vilka som läst)
Tack också för alla fina kommentarer allt värmer och ger energi.
Jag är glad för min blogg, den ger mej utrymme till att få berätta, vilket jag gillar. Bloggen hjälper mej till god sömn, får jag nått i hvudet under nattens timma, kan jag bli av med det på ett bra sätt och i lugn och ro somna om.
Så tack alla för energin och tack för den goda sömnen.
Många blodprov blir det
I dag var det dags igen med blodprov. Jag ska ta ett prov efter en vecka jag fått cytostatika och ett prov strax innan nästa dos.
Det är ganska trevligt att gå och ta blodprov. Vad jag förstår är vi många som går ofta och det kan bli en ganska uppslupen stämmning i väntrummet. Nej men hej..... va kul och se dej.... det var länge sen.... jasså du är här också... hur går det för dej.... I en sån här liten stad känner alla alla, helt fantastiskt.
Det är ganska mysigt i väntrummet, en bra TV finns också. Jag brukar gå dit strax före 8, passar på att se nyheterna klockan åtta. Det är mest kö på måndagar och tisdagar, men ingen vet varför, det är bara så och då tar det längre tid innan man kommer in. När jag ser att jag får vänta ett tag kan jag gå och köpare en kopp kaffe och mysa framför TV:n och det känns nästan som hemma.
Nu är det min tur, remiss och legitimation gäller. Det är alltid framsställt för att ta prov i höger arm. Provtagningsvagnen samt pallen som biomedicinsk analytikern ( och jag som tycker att resultatenhetschef är krångligt) ska sitta på står på den sidan, känner mej obstinat när jag alltid kavlar upp vänster blusärm. Då får hon resa på sig och möblera om. Det är aldrig bra att stasa den sidan man är opererad på.
Måste erkänna att jag numera är på fel sid av nålen, det var bättre förr.
Så var det klart för denna gång.
jag och peruken
Jag och peruken var ute i går. Vi var på after mäss och vi trivdes hela kvällen. Det gick så fantastiskt bra med peruken och jag kände mej bekväm, trodde aldrig jag skulle göra det. Träffade Annika som tog emot mej på postop inte ens hon såg att jag hade peruk. Den satt bra, har äntligen lärt mej sätta dit den, och den var inte ens varm. Tommy och jag buggade och det gick hur bra som helst. Hade dock kompletterat handväskan med en rulle dubbelhäftande tejp.
Det är så skönt att äntligen försonats med peruken.
Myter
Om du inte blir riktigt sjuk av cytostan "tar" det inte.
Om du inte vilar och tar det lugnt så tillgodogör du dej inte cytostatikan.
Jag var lite fundersam över dessa påståenden. Eftersom jag inte blivit så sjuk av cytostatikan och jag har fortsatt arbeta nästan som före behandlingarna så undrade jag hur mycket sanning det var i dessa påståenden.
Jag frågade lite om detta på onkologen:
Måste jag ta det lugnt?
Om jag inte blir sjuk av cytostatikan fungerar den inte på mej då?
Påståenderna är en myt skulle jag vilja säga. Finns det ingen cancer så finns det inget cytostatikan kan "ta" på, där med inte sagt att om man blir mycket sjuk har man cancer kvar, ingen aning om det.
Arbeta så mycket du känner att du okar, träna så mycket du känner att du kan, säger min läkare alltså inga restrektioner, det jag behöver tänka på är att undvika folksamlingar, när jag är som sämst i mina blodvärden, för att inte riskera att bli sjuk.
Hur man reagerar på cytostatikan är nog högst individuellt men vad jag kan förstå har det inget att göra med effekten.
Tur för mej.
www.minavårdkontakter.se
Var lite irriterad på att jag inte fick veta mina provsvar efter att jag varit och tagit prov. Hörde med läkaren som då tipsade han om att man kan gå in på nätet och titta under "minavårdkontakter.se".
För att kunna göra det behöver man ett E-legitimation.
Jag fick suporthjälp av min bank till ett E-legitimation och vips kunde jag logga in på "minavårdkontakter.se"
När man går in på dennna sida måste man svara på några frågor och dessa frågorna besvarar man varje gång man loggar in.
Frågorna vid inlogg är bland annat om man godkänner att få läsa något, kanske obehagliga saker, i journalen innan någon i sjukvården har berättat detta.
När man väl kommer in på sin sida kan man se mycket. På sidan visas vilka läkemedel du har på apoteket att ta ut, man kan läsa journalen och se alla datum man haft vårdkontakt. På denna sida kunde jag även hitta mina provsvar, yippi.
Visst kan man imponeras av systemen och tillgängligheten av sin egen jounal.
Ständigt hungrig
Man får verkligen aptit av behandlingen.
Frågade faktiskt min läkare vad det är som jag blir så hungrig av. Jag äter kortison i samband med mina behandlingar och jag misstänkte att det kan vara det. Kortison får jag för att biverkningarna inte skall bli så svåra, men det ger ingen ökad aptit. Det är cellgiftet som gör att aptiten ökar, han berättade att det inte är ovanligt att en patien går upp 10 - 15 kg, ni måste lova säg till när jag börja likna en julgris.
De sista tre behandlingarna är av annan art, då blir jag illamående men jag spyr inte utan kommer bara vilja småäta hela tiden, ny chans till lite extra kilon.
Tur är att jag jobbbar så jag inte alltid har kylskåpet inom räckhåll, skönt. Ska försöka hålla igång när man orkar, promenader är nog bra.
Oavsett om man äter för mycket så är det så härligt när allt smakar så bra, förutom de dagar jag får bismak i munnen.
Måste rekomendera MAXI i Uppsala vid utfarten mot Enköping, där finns mycket gott!
Utflykt till onkologen
Konsten att göra ett beskök på onkologen till en supertrevlig utflykt, det kan jag och Åsa.
Åsa kom som en nyponblomma på morgonen till mej stylingen hos oss båda var fullkomling.
Jag hade packat matsäck med mycket gott i, ska smaka bra när vi anländer vid 10-tiden. Vi drar till Uppsala i det vackra vädret och vi får tillsammans varandras goda sällskap i bilen.
Parkerar bilen borta vid p-huset vid barn, perfekt, hur myket parkeringar som helst .Sen en spännadnde , promenad, framför allt för Åsa, genom hela sjukhuset med operationsavdelningen som en del av genomgången. Åsa annamade den långsamma promenadfarten.
Framme på onkologen och anmäler mej i luckan, där står en trevlig sköterska. Hej Ann-Sofie, välkommen, såg du skulle komma klockan 10, jag har blivit en "känd" patient, tar inte fram ett papper längre. Frikortet är en gudagova.
In på dagkirurgen och Lotten min egen sköterska möter oss, hon har spart platsen vid fönstret, där står en skön fotölj som Åsa kan sitta i. (Platsen var reserverad till Åsa redan i går när jag var där på läkarbesöket). Vi var lite tidiga, min medicin hade inte kommit ännu, Lotten servar med kaffe.
Salen består av sex "sängstolar" som under förmiddagen är fullsatta av andra i samma situation som jag men i olika faser. En del håller på att tappa hår, några har peruk andra har fått tillbaka håret.
Nu kommer medicinen, dags att kopplas upp.
Klart, det är nu det bästa kommer. Nybredda mackor med rödbetssallad och köttbullar toppat med påskmust. klockan är kvart över 10 och det smakade såååå gott, varken Åsa eller jag är några frukostmänniskor.
Så fortsätter servicen på hög nivå. Jag får veta att nästa dos kan jag få i Enköping, medicinkliniken hjälper mej gärna. Lotten packar alla mina mediciner, sprutor och jag får alla tider till blodprovstagningar och läkarbesök och nya behandlingstider. Det blev mycket extrajobb för henne, men hon var bara glad över att få underlätta för mej.
Vi får också lite kontakt med de andra som är där, vi blir som en hel familj, det är lätt att få kontakt, vi har alla en gemensam sak, samtalsämnent är givet. Vilken sorts cancer har du? Hur fungerar det? vilka biverknningar har du fått? Vad är jobbigast? Kan du sova? Vad heter din medicin? skall du ha infusion efter strålningen, varför det? Lotten, ska jag också ha det? Massor och åter massor med frågor och det är så härligt att man börjar få en klarare bild av sjukdomen och behandlingen, känns som jag börjar få full koll.
Nu dags att säga good by för denna gång. Klockan är tolv jag och Åsa längtar ut i solen. hemma igen 12,59 , 13,01 i baden baden, för min del via FC. Moln klockan 2, nu dags för lunch, solen återvänder. sol, lite jobbsamtal, FC. Pratat med koordinator ser bra ut inför helgen.
Tack ör en fantastisk dag.
Nu får man vrida lite på huvudet. Inte så bra på det här med bilder.Total skaparglädje
Måste ha nått svart upptill, alltså på huvudet, till alla mina svarta toppar. En svart scarfs känns dystert, måste hitta nått annat.
Googla lite på svarta mössor utan framgång.
Kanske kan göra en själv, virka en tror jag skulle bli bra.
Med en enorm inspiration och entusiasm åkte jag mer till handarbetsaffären. Kom till affären fem över fem, stängde fem. Troligen såg jag ut som en sexåring som blivit av med godispåsen för expediten öppnade åt mej, dagens ros till henne.
Kom därifrån med svart garn och en silvertråd som jag tänkte virka in.
Det är ungefär 30 år sedan jag virkade och det var väl inte helt lätt så där direkt. Efter att repat upp några gånger blev jag riktigt flink med nålen.
Det finns en sajt på nätet som heter Drops, där kan man hitta gratis beskrivningar på stickat och virkat.
Jag sökte på Drops-virka-ros, hittade både beskrivning och en film på hur man virkar en ros. Rosen ska sättas på min skapelses sida när den är klar.
Undrar om jag skall göra en egen lite kollection "Fias antiperuk kollektion"
Tänk vad lite håravfall kan inspirera till, man blir nästan religiös.
Första dagen
I dag var det första dagen på jobbet utan hår. Skönt att jag haft några dagar över påsken att vänja mej vid min nya frisyr. Jag valde scarf utan betänketid, för det känns bäst. Fick lite "kreddit" för min skapelse till rosett på scarfen. Det tog inte så lång stund in på dagen förrän jag inte ens tänkte på att jag hade scarfen.
Peruken sitter fast med dubbelhäftande tejp mitt fram och mitt bak. Just nu har jag lite hår kvar vilket försvårar "fästet" av tejpen så det blir nog lättaare att använda peruken när allt hår är borta.
Jag var till skomakaren i dag för att få ett par skor fixade och han sken upp när han såg mej och tyckte jag var vårfin, kändes bra. Tack alla ni omkring mej som får mej att känna mej hel trots alla reservdelar.
