Slutade skriva
Slutade skriva efter vecka på Masesgården, jag vet inte varför, blev bara så.
Det var en intressant också lärorik vecka på Masesgården. Vi var en grupp på 10 kvinnor som alla haft bröstcancer. Det man kan konstatera är att ingen cancerupplevelse är den andra lik, alla vi upplevde sjukdomen på olika sätt och vi hade alla olika ork för vardagen och för arbetslivet. Det visade sig att den enda som hade arbetat under hela behandlingen var jag, kände mej som ett ufo.
Jag hade lite uppdrag efter visstelesen, bland annat att ta kontakt med min operatör, behöver höra återigen hur det såg ut i mitt bröst och min prognos utifrån det. Det är viktigt att man är trygg med beskeden från läkare innan man kan gå vidare med bearbetningen av cancern.
Jag bokade tid till min läkare och det kändes bra efter det mötet, jag kommer att överleva, jag är trygg i den tanken.
Ett annat uppdrag var att ta hand om själen, ifall den inte hunnit med att fatta vad som hänt, eftrsom jag jobbat hela tiden och bara "kört på".
Jag bokade tid till kurator och gick dit två gånger, kändes faktiskt inte som jag behövde sitta med henne, jag bestämmer mej för att själen mår också bra.
So far so good.
