villovagen.blogg.se

Jag gillar metaforer, tycker det är ett bra sätt att beskriva saker och ting på. Min bloggbild är en metafor i detta sammanhang.

Metafor 1 Resan

Bilden är tagen på Barbados när vi var där över nyår. Det var en fantastisk resa som jag inte ville ha ogjord trots att jag redan då misstänkte att knölen i bröstet inte var av god art.

Nu gör jag en annan resa, som är betydligt längre i tid än de två veckorna på Barbados. Jag har räknat ut att när cytostatikabehandlingen och strålningen är klart är jag "hemma" i slutet av augusti. Innehållet i den resan kommer vara omvälvande och tuff men många är med på resan så klart det kommer gå bra.

Metafor 2 Djupdykningen

Snorkelutrustning får symbolisera den okända världen jag skall dyka ner i. En djupdykning i mitt liv och tillvaro, jag kommer få vända på allt. Det är inte bara ett mörker utan det är spännande och utvecklande också,  just för att man får nya perspektiv på tillvaron och värderingar förändras. 

Det  kommer säket nått gott ur detta också.

 

 

Var slutar pannan och var tar hjässan vid? Det är ingen svår fråga för alla som har håret kvar men för någon som Fredrik Rainfeldt kan frågan vara lite knepigare att svara på.

Om man är en homo sapiens så kan man ta måttet mellan hakspetsen och där näsan börjar ovan överläppen. Det måttet och måttet mellan näsans början och mittpunkten  mellan ögonen är detsamma. Måttet mellan näsan och mittpunkten mellan ögonen är samma avstånd som mittpunkten mellan ögonen och upp till hårfästet, där slutar pannan. Alltså  det är lika långt mellan hakan och näsan som mellan näsan och ögonen som mellan ögonen upp till hårfästet, smart vá.

Det är bara att mäta och kolla om teorin stämmer.

När jag och Rainfeldt matchar varandra är det detta ett bra-och-ha mått när peruken skall på.

Rakade av håret igår, jätteskönt för håret kändes ofrächt och tråkigt. Helena sparde lite hår på hjässan, bler riktigt snygg.

På väg till Uppsala och perukfrissan.

 

I dag åkte till frissan och hämtade peruken. Jag hade bestämt mej innan, att jag skulle ta den i kartongen hem. Man får ändra sig. När jag väl fick den insydd och klippt var den riktigt snygg. Behöll den på. Milla, jag och peruken gick och åt på restaurang, kände mej modig. 

Så där jag, nu kan jag nog pusta ut för denna gång. Känns som vanligt i kroppen, blev inte så mycket biverkningar denna gång, skönt. Nu har jag nog två bra veckor framför mej, passar på och njuta.

En liten biverkning kvar kom jag på, håreavfallet. Har faktiskt börjat tappa håret, de hår som jag börjat tappat är super grått, har missat att jag började bli gråhårig, suck, mycket kan kan man upptäcka i nytt perspektiv. Spännande och se när dagen kommer då håret växer ut igen, vilken färg som kommmer, befarar grått.

Dom hade en anti-håravfalls-maskin på avdelningen, den var enorm, återkommer om den, ska ta ett kort, måste ses.

Dagen för "möss påsättning" börjar närma sig, då menar jag inte studentmössan.

 

 

 

Wikipedia säger:

cytostatika, cellgifter, är läkemedelsbehandling mot cancer som ospecifikt slår mot alla celler i kroppen som delar sig snabbt, och framförallt tumörceller kommer att gå in i programmerad celldöd vilket bromsar tumörens tillväxt. Kemoterapi används vid många tumörsjukdomar, bland annat som behandling före och efter kirurgi, för att döda de cancerceller som inte kan avlägsnas kirurgiskt.

 

Själv skulle jag vilja beskriva cellgiftet som ett terrornätverk, nässla sig in överallt och skjuter på allt som rör sig, onda som goda.

Man kan se framför sig hur cellgiftet far omkring i blodet med en Kalachnikov för att hitta förövarna, man får hoppas att alla är hittade efter sex behandlingar.

Cellgiftet ger man direkt i blodet, och jag får det i en port-a-cath. En port-a-cath är en liten dosa (2 x 2 cm) inopererad under huden, som har ett gummimembran. I membranet sticker man kanylen, kanon bra och nödvändigt kärlen håller inte för "tre cilli".

Hoppas det ine lät för krångligt när jag nu gjorde detta till ett utbildningstillfälle.

När man får cellgiftet så känns det ingenting men upplevelsen är nått helt annat, typ ”saltsyra”.

Blev en skräckhistoria av detta inlägg och jag skulle vilja tillstå att det är lika läskigt. 

Så var det dags att prova peruk (pp), eller håresättning som det stod i remissen. Det finns mjölkersättning och så finns det hårersättning, åh va man lär sig.

Okey, att behöva ha peruk kan väl inte vara så farligt, Loreen ha peruk fast hon inte ens behöver. Fel, Loreen har inte peruk, jag hade otur när jag tänkte. Googlade på Loreen och peruk och där stod det att hon inte har peruk utan har rakpermanentat håret och satt i extensen, eller så har hon peruk som det stod på ett annat ställe, man kan aldrig veta.

Evelina föreslog att jag kunde passa på att se ut som Maria Mntezami, kanske blir för olikt. Det finns mycket att välja på, man kanske ska passa på att skaffa en ny imege.

 

Nej, hoppar nog dom idéerna, kan vara skönt att få fortsätta vara sig själv så mycket det går.

Hade fem peruker att välja på när jag kom till frissan och den första var rent bedrövlig, jag blev faktiskt ledsen när hon drog på mej den, såg inte klok ut. Åsa, som hade passet med mej på detta uppdrag, och jag forsatte i peruhögen. Nästa peruk var för mörk men vi hitta två av de fem perukerna som var riktigt bra. Den vi valde var jättelik mitt hår och frisyr jag har nu, något ljusare, blir bra. Tio spänn till den som ser att jag har peruk:)

Däremot tror jag inte att jag kommer att trivas i peruk det blir nog scarf så mycket som möjligt. Med tanke på att påsken är på intåg kommer jag utan problem kunna debutera men min scarf utan att väcka allt för mycket uppmeräsamhet, man får helt enkelt hänga på dom andra "kärringarna".

 

Hur mycket bidrag man får till peruken beror helt på vilket landsting man tillhör. Allt ifrån Västmanlans snåla landsting, som bidrar med 1400 kr till Gävle, tror jag, där får man två peruker oavsätt vad de kostar. Vad det gäller Uppsala landsting så får man 3400 kr, räckte precis, behövde inte lägga till något. Tack Landstinget.

 

Tänkte klargöra lite begrepp i och hur vi faktiskt ska se på om jag är frisk eller sjuk, Nu är jag alltså opererad och man har tagit bort lymfkörtlarna i min armhåla, Efter operationen har man röntgat allt mellan halsmandlarna och livmodertappen. Efter en gedigen granskning av det bortopererade bröstet från operationen och bilderna från röntgen kan man nu, med den fantastiska läkarvetenskapens hjålp, konstatera att. all cancer är bortopererad och ingen spridning.

Så på ovanstående fundering frisk elller sjuk så är svaret tveklöst frisk.

Från nu och frammåt har vi frisk i tanken och ha det med i allt som sker, jag tror det är ett bra sätt att kunna förhålla sig till allt som händer och vad som verkligen betyder något.

Lycka till på detta.

Har haft framför ögonen hela tiden att vad som än händer ska jag i varje fall åka till Isabelle i Norge när hon fyller 25 år. Men "plötsligt händer det" så jag inte kan åka. Vad jag förstår så ligger mina vita blodkroppar deckade någonstans och dom som fortfarande är vid liv vill inte jobba. Så är det med det. Om man sen skall träffa norska basciller kan det inte sluta väl, vet inte ens om våra svenska droger funkar:). Så tyvärr kära Isabelle, jag blir hemma. När man tar ett sånt beslut vill man inte må bra, det är lättare att motivera om man känner sig krass. Jag tror jag förstärker problemet med mina blåsor i munnen, dom får fortsätt tjänstgöra som biverkaning.

Ett sjukintyg ramlade ner i min postlåda för några dagar sedan. Sjukskriven till 5 juni, hur tänkte dom? Fast det är lätt för mej att säga det är klart det beror på vilket jobb man har, fattar det.

Intressant med sjukintyg som talar om hur jag kommer att må, i vanliga fall har man ett intyg på hur man mår.

Allt är så förutbestämt i den här sjukdomen eller förutlevt kanske man kan säga. Det är ju några tusen som spårat i sjukdomen före mej. Känns bara tryggt och bra.

Så här kommer jag att må: Trött, illamående, kräkningar, diarré som cellgiftsbiverkningar, känns som en ljus framtid. Vi får helt enkelt checka av biverkningarna vart efter de kommer. Spåkulan har sagt sitt.

Härligt, nu är jag igång. Har tänkt så länge att starta en blogg, nu är det gjort. Bara under dessa veckor sen jag fick min diagnos har jag fått uppleva så mycket värme och omtanke, mer än vad jag trodde fanns på denna jord. Alla hälsningar och blommor har värmt ända in i hjärteroten, jag kan bara säga ett stort tack.

Fick en kontakt idag på en ung tjej som jag:) och som gått igenom detta för fem år sedan, kan bli intressant att träffa henne och höra hur det blev när villovägen blev rakavägen igen.

Tjatar lite på Tommy som vanligt, han undrar var alla biverkningarna är, skämt, han hade nog tänkt få sitta och badda min panna om kvällarna, men icke, så ska vi inte ha det.

Vad är det där? en grop i bröstet, har jag inte sett förut. Suck, en knöl innanför. Jag som bokade om mammografin, skulle varit där igår. 

Du har kommit till kirurgmottagningen ...... hej mitt namn är.... och jag har en knöl i bröstet, får komma i morgon, kommer, tack.

60% chans att det är en systa 40% cancer säger doktorn, ok jag fattar. Skapliga odds.

Barbados nästa, får ta detta när jag kommer hem. Ska sola lite toppless kanske när så många ska titta på mina bröst när jag kommer hem, då behöver dom vara lite extra snygga.

Aj, nålar rakt in i knölen och en rakt in i armhålan, sk-t ont, tack Milla för du håller min hand. Nu är det bara att vänta.

Samtal från kirmottagningen: hej, du har fått en ny tid, vi vill att du kommer redan på måndag. Okey, jag fattar igen, cancer!

Tar upp detta med min familj, berättar vad jag befarar men det kommer att ordna sig. Dom tar det fantastiskt bra och det känns så skönt. 

Måndag och läkarbesök. "Det här ser inte så bra ut" "vi behöver operera" "hela bröstet bort" okey, dags att fråga "har jag bröstcancer?" Ja, det är bröstcancer.

 

Tack, va snäll och ta bort det, det är bara tisdag i dag, många dagar kvar i veckan, jag behöver inte ha förtur för att jag arbetat på sjukhuset men jag vill ha det för jag har cancer. 

Torsdag operaton.

Fredag återhämtning. 

 

Lördag hemgång och tjejträff, tack ni fantastiska vänner för omvårdnad och god mat. Sitter nöjd.