villovagen.blogg.se

Nu är jag inne på min tredje vecka av fem på strålenheten och det rullar på ganska bra. Förra veckan krånglade strålmaskinen och jag fick bara en dos på måndagen och resten av veckan var inställd. Några av dagarna fick jag  till Västerås men åka hem igen i ogjort ärende. 

Jag undrade lite hur det blir när jag inte får mina dagliga doser, läkaren på onkologen gör individuella behandlingsplaner för det, troligen får jag bara fortsätta några dagar till efter tänkt avslutad behandling.

I dag har jag sällskap av Evelina i väntrummet, tack för det.

 

Håret börjar komma tillbaka och jag älskar att stryka handen över huvudet och känna stubben. Dagen då jag lägger undan peruken och mössorna börjar närma sig men jag tycker fortfarande att det känns lite för bart på huvudet ännu.

.....sa sköterskan på strål idag.

Nu har jag avverkat första veckan och det har gått bra men jag är fortfarande osocial. Jag säger inte ett enda ord mer än jag behöver, och då  rör det sig om mitt personnummer som jag måste uppge.

Att jag får veta att de spelar Elvis varje fredag får mej ändå att känna att vad man än håller på med så blir det också en vardag, jag har alltså fyra Elvisfredagar kvar att se fram emot. 

Jag har fått väntat ungefår en till en och en halv timma varje gång denna vecka och i dag bestämde jag att även denna väntan måste förgyllas på något sätt. I dag hade jag med mej en liten termos med kaffe och nygjord smothie, så gott.

Jag sätter mej vid ett bord och dukar upp min Ipad och jobbtelefonen, papper och penna och kaffet, trivs riktigt bra. Jag smygdricker kaffet för jag tror att dom andra skulle också vilja ha. Kanske vi har kafferep allesammans så småningom. 

Jag måste vara lite försiktig med hur mycket jag tar fram på bordet för när dom ropar upp mitt namn måste jag snabba på, det är ju ändå löpande band. Skor och halsband har jag redan tagit av för att spara lite tid. 

Det är drop in med kösystem, vilket innebär att jag har fått en liten inplastad lapp med mitt namn på, när jag kommer till väntrummet sätter jag en klädnypa med nästa nummer på och lägger i en korg, mycket avancerat:)

 

Allt går så bra i Västerås, det finns till och med 6 parkeringsplatser som är avsatta till strålenheten, också precis vid ingången som MC platserna och man hittar alltid en tom plats.  När man ställer sig på dessa "strålenheten" platser vet alla som vistas på parkeringen att man har cancer men det får man ta. Så finns också Easy park systemet där, vilket innebär att man laddar ner en app på telefoen och på ett smidigt sätt betalar parkeringsavgiften via telefonen. Jag har fått en dekal på posten med "Easy park" som jag satt på bilen, då vet parkeringsvakten var han skall söka min avgift någonstans, oj va Ackis har mycket att lära.

 

Tänk så bra allting går ändå.

Så var det dags, har nästan längtat till måndagen den 5 augusti för då börjar strålbehandlingen, nått som inte har börjat kan heller inte bli klart.

Träffade en läkare först som svarade på alla mina frågor, hade en lång lista denna gång:

- När börjar håret växa?

- Biverkningar av tabletterna jag måste äta?

-Hur sjukskrier jag mej under rehabveckan?

-Jag har ont i ryggen, kan det vara metastaer eller är det bara för jag börjat spela golf?

-Resultatet på min bentäthetsundersökning? mm mm

Jag var förvånad själv över hur mycket frågor jag hade denna gång, för en sak måste jag säga, och det har jag sagt förut, att informationsflödet är det inget fel på.

 

Nu är klockan åtta på morgon, strålningsdag två, och jag sitter i väntrummet till strålbehandlingen. Här sitter män och kvinnor i alla åldrar och det är lite absurt att alla som sitter här har cancer, men det är absolut inget "dödens väntrum". Alla hälsar på varandra glatt men jag hälsar inte på någon, känner i hela min kropp att jag inte vill tillhöra det här gänget men man "trillar väl dit" så småning om, ska ju hit 23 gånger till.

 

När man strålas liknar det mest som om man skall röntgas och det tar inte mer än tio minuter hela seansen. Tyvärr är det lite kallt på salen och man är ju så avklädd, inget trevligt att behöva ligga och frysa, men det är ju ändå för en kort stund.

Jag har också fått en kortisonsalva jag skall smörja med på strålområdet, viktigt att sköta om huden, bara hålla tummarna att den inte blir så påverkad.

 

Känns bra att vara igång nu med strålbehandlingen.