villovagen.blogg.se

CTRF står för Cancer- och Trafikskadades Riksförbund och är en idiell organisation med fokus på individens rehablilitering och friskvård. Jag vill passa på att sprida informationen om CTRF och att man kan lämna bidrag till föreningen för att de skall kunna forstsätta med sin rörelse. Du kan läsa mer om CTRF på www.ctrf.se. Det jag också vill med denna information är att sprida till andra i min situation att CTRF finns och man kan få bidag till bland annat en rehabiliteringsvecka.

 

Jag fick ett tips av en kamrat om CTRF, liksom jag drabbats av bröstcancer, att skriva till föreningen och ansöka om en veckas rehabilitering. Jag ansökte med hjälp av påskrfter från läkare om mitt behov till en rehabilieringsvecka samt min egen motivering av behov till rehabilitering efter mina behandlingar. Min egen motivering handlade om vikten av att sänka mitt tempo och hitta en levnadsnivå som är hållbar i längden. Att bara få tänka på mig själv för en stund och se till mitt eget bästa skulle vara stärkande och viktigt för mig.

 

Rehabiliteringsveckorna har olika inriktningar och den inrikting som jag kände berörde mej var "MITT I LIVET" och vände sig till kvinnor som drabbats av bröstcancer och som befinner sig just mitt i livet. Rehabiliteringsveckan är på Masesgården i Leksand.

Nu har jag precis fått besked att jag är beviljade vecka 42 på Masesgården och det är ett bidrag som motsvarar 12 000 kronor, så fantastiskt. Jag ska använda den veckan till att reflektera och reagera på min sjukdom, att prata med andra i samma situation och att bara vara. 

Tack till CTRF och naturligtvis tack till alla de som skänkt pengar till föreningen!

 

Första dagen på semestern ägnade jag åt förberedelser inför strålningen. Var på Västerås lasarett, onkologavdelningen,10.00 för att träffa onkologsköterskan och göra en CT. CT gör man för att man vill skapa en 3D bild av min bröstkorg så man har koll på hur mycket strålning jag tål.

Sköterskan var en "rookie", sa han, för det var en han, typ 35 års åldern, Joha. Joha var jätte duktig och informerade så det rykte ur öronen.

Kändes inte allt för bekvämt att ta av allt på överkroppen och lägga upp sig i ett monster till röntgenapparat, man får stå ut med mycket i dessa behandlingstider. Tänker alltid på att det är bara att gilla läget, huvudsaken man blir frisk igen.

Joha mätte och kryssade på min kropp men han började med det viktigaste, nollpunkten.

Mitt på bröstbenet tatuerade han in en prick som är utgångspunkten för alla andra kryss på min kropp. Han avslutade med att sätta plåster på alla kryss så de inte försvinner till det är dags att börja strålas,

13.00 den 5 augusti kör vi i gång. 

Nu först gäller semeter och jag kommer få tre veckor, är lycklig för det, ......"man får inte har för stora pretentioner".

 

Så kom dagen ändå när det var dags för sista cytostatikadosen, det är så fantastiskt att det finns slut på detta och man får checka ut. 

Picknick korgen var packad på morgonen som vanligt, köttbullar och rödbetssallad på mackorna, härligt gott.

Åsa stod klar i hallen 9.00, dags att åka till Ackis. 

Allt gick bra även denna gång. Kändes lite tomt när det var dags att åka hem, inga nya blodprovtagningstider, ingen ny läkartid, "du är utskriven från onkologavdelningen nu och hänvisas till mottagningen framöver" var hälsningen. Ni kan inte fatta hur skönt det känns att slippa få mer cytostatika och framför allt nu kan håret få börja växa igen.

Mina fanastiska väninnor ordnade en liten fest på eftermiddagen så vi firade sista dosen. Vi ska minnas allt det roliga kring denna resa, och det är så häftigt att faktiskt har roliga minnen från denna vår vars inehåll inte var allt för upplyftande.

I dag  är det fredag, det var i måndags jag fick dosen och veckan har gått bra men jag känner i dag att cellkriget har startat i min kropp, men vad gör det, det är ju sista gången.

Infarten jag har inopererad får sitta kvar, kanske ett år så man är säker på att allt är borta, den behöver spolas var tredje månand bara.

Nu dags att blicka frammåt, kanske är jag halvdålig några dagar till men sen får det vara nog. Semestern står för dörren även för mej och jag ska njuta mina lediga dagar, ladda batterierna till nästa kapitel, men det pratar vi inte om en dag, var sak har sin tid.