villovagen.blogg.se

.....sa sköterskan på strål idag.

Nu har jag avverkat första veckan och det har gått bra men jag är fortfarande osocial. Jag säger inte ett enda ord mer än jag behöver, och då  rör det sig om mitt personnummer som jag måste uppge.

Att jag får veta att de spelar Elvis varje fredag får mej ändå att känna att vad man än håller på med så blir det också en vardag, jag har alltså fyra Elvisfredagar kvar att se fram emot. 

Jag har fått väntat ungefår en till en och en halv timma varje gång denna vecka och i dag bestämde jag att även denna väntan måste förgyllas på något sätt. I dag hade jag med mej en liten termos med kaffe och nygjord smothie, så gott.

Jag sätter mej vid ett bord och dukar upp min Ipad och jobbtelefonen, papper och penna och kaffet, trivs riktigt bra. Jag smygdricker kaffet för jag tror att dom andra skulle också vilja ha. Kanske vi har kafferep allesammans så småningom. 

Jag måste vara lite försiktig med hur mycket jag tar fram på bordet för när dom ropar upp mitt namn måste jag snabba på, det är ju ändå löpande band. Skor och halsband har jag redan tagit av för att spara lite tid. 

Det är drop in med kösystem, vilket innebär att jag har fått en liten inplastad lapp med mitt namn på, när jag kommer till väntrummet sätter jag en klädnypa med nästa nummer på och lägger i en korg, mycket avancerat:)

 

Allt går så bra i Västerås, det finns till och med 6 parkeringsplatser som är avsatta till strålenheten, också precis vid ingången som MC platserna och man hittar alltid en tom plats.  När man ställer sig på dessa "strålenheten" platser vet alla som vistas på parkeringen att man har cancer men det får man ta. Så finns också Easy park systemet där, vilket innebär att man laddar ner en app på telefoen och på ett smidigt sätt betalar parkeringsavgiften via telefonen. Jag har fått en dekal på posten med "Easy park" som jag satt på bilen, då vet parkeringsvakten var han skall söka min avgift någonstans, oj va Ackis har mycket att lära.

 

Tänk så bra allting går ändå.