Nummer 5
Nu börjar nedräkningen på allvar när det gäller cytostatikan, 5 behandlingar av 6 är gjorda.
Utflykten till Ackis går numera på rutin och både jag och Åsa längtar lite till våra stunder när vi fikar och myser på onkologkliniken. Äggmackor och en glömd påskmust samt en ostbricka till kaffet innehöll matsäcken denna gång.
Träffade en annan sköterska denna gång, Emma, hon var lika trevlig och duktig som Lotten. Emma förhörde sig om mina biverkningar och hur jag mått. Åsa och jag tittar på varandra och förklarar efter bästa förmåga tillsammans hur det varit. Vi la till med glimten i ögat att vi inte är ett gift par utan har en varsin man, det är lugnt konstaterar Emma "jag är inte fördomsfull".
Jag blir trött efter dessa behandlingar, troligen av all illamående (antiemitica) medicin jag får för att motverka biverkningarna, så Åsa får köra hem. Åsa fixar alla växlarna bra fast jag har 6 på min bil och hon har inga på sin, en utmaning av rang, bra jobbat Åsa!
Lunch på verandan, Milla sluter till för att kolla om jag överlevde dagens dos, skönt med vänner.
Klocka är nu halv fyra tidig morgon när jag skriver detta, kan inta sova, det är mycket som far i huvudet efter en sådan här dag, allt från min sjukdomssituation till jobbfrågor, ska ta emot ett studiebesök från Kumla i morgon, måste styras upp. Synd dessutom att sova när Göken gal allt han kan och håller mej sällskp, blev en liten Gökotta, svårslaget!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Läsa Din blogg är en "lisa" för själen. att få ta del av hur Du upplever Din situation och tar Dig an Din sjukdomen och behandlingarna känner mig lugn o trygg över situationen.
Svar:
Fia Lund
Postat av: Åsa
Livet är fullt av utmaningar, både små och stora . . . Stor Kram
Postat av: Ulla
Härligt att läsa..och som du skriver betyder vänner väldigt mycket. Men det beror ju på att du är sådan god vän /person som också gör att du har en massa goda vänner. För är det någon som fixar och ordnar för andra så är det ju du :) kram
Trackback
