villovagen.blogg.se

Är det så att det man är uppslukad av ser man överallt? Ska man ha barn ser man gravida överallt, är man hungrig ser man mat överallt, har man cancer finns det cancer överallt. Tittar på "Borgen" Svt 1 varje måndag, gillar serier med framgångsrika kvinnor. Så hinner vi inte ens till avsnitt tre förrän Birgitte, den framgångsrike kvinnan, har fått bröstcancer, förstadie i alla fall. Birgitte snor dessutom min kommentar "jag tänker fortsätta jobba" . Lite imponerad blir jag över hur verklighetstroget det är för en gång skull, brukar inte vara det när man skall spegla sjukvård i serier. 

Ska faktiskt ta en tankeställare inför strålningsveckorna, kanske inte fel att sjukskriva sig halvtid i alla fall, kan bli svårt att ta telefonstamtal i "apparaten", och dessutom tänker jag inte bli stadsminister som Birgitte.

Jag blev väldigt berörd av dagens avsnitt, säskilt när hon tar mod till sig och berättar för sina barn. Det är så mycket man inte vet när man ska berätta såna saker, förstår dom? Hur tar dom det? Hur påverar det dom? Vad tror dom innerst inne? Hur känns det för dom? När jag berättade för Isabelle och Evelina att jag har fått bröstcancer så gick det så mycket lättare än jag vågat hoppas på. Dom lyssnade och förstod och jag kände stödet från dem  som ett bokstöd i bokhyllan, mina fina fantastiska flickor.